Denna site använder cookies. Genom att använda denna site accepterar du detta. Läs mer om cookies och varför vi använder detta här. Tillåt cookies →

Meny

Kalender

varfor-forlorare

 

Inomhus-SM 2010

Ato, Mari och Persy lyste MunktellArenan

 

Gång är vacker, mycket vacker, då man åskådar duktiga och vältränade utövare. Tyvärr väldig få fick uppleva den adrenalin kick som tävlingen vållade på lördagen 17/4 i Munktell Arenan ca klockan 15:09 – 15:30 då huvudattraktionen startade. Saken är att när någon fördom har etablerat sig är det mycket svårt att utrota den. Albert Einstein lär ha sagt: ”Det är lättare att spränga en atom bomb än en fördom”, och så länge massmedia inte visar något intresse för den, och massmedia kommer inte att visa något intresse alls så länge det inte finns stora penningsummor inblandade, förblir gången den mest oförstådda idrottsaktivitet.

 

Nå väl, vi som kan känna oss stolta över att förstå den oförstådda, att se den osynliga, redan från uppvärmningen kunde lukta det som höll på att kokas. Och det var redan under uppvärmningen som jag kunde förutse att en av våra två duktiga gångare inte hade så mycket krut kvar från urladdningen förra helgen i Podebrady. Den omänskliga fysiska och mentala ansträngningen krävde sin belöning med mycket vila men Perseus Karlström var tvungen att köra vidare. Personligen tycker jag att han lyckades utomordentligt bra men att döma efter fotot (trots ironin) var han missnöjd. Och det är bra att du blev missnöjd, grabb!

 

Min vän Birger Fält har skrivit en fin och smakfull krönika om tävlingen så jag kommer inte att upprepa historien, här nedan följer länken vilken jag rekommenderar högt att läsas. Det som jag vill poängtera här är att Andreas Gustafsson, GK-Steget, förgyllde hela tävlingen. Utan honom Inomhus-SM 2010 hade blivit liksom en fin röd, saftig mexikansk rätt, vacker att åskåda men utan chili. Ato Ibáñez, vår andra atlet, stod för smidigheten, åtminstone under 80% av tävlingen; elegansen, trots att han fortfarande har en bit kvar till fullkomligheten; för det konstnärliga, liksom en Dalí i början av sin makalös storhet. Att se Ibáñez under de första kilometrarna var liksom att se en leopard jaga i den öppna savann med slingrande och abrupta vändningar, bara att den här gången jagade han sin egen tunna skugga. Perseus var den perfekta tekniken men den ackumulerade tröttheten i musklerna gjorde att hans stil förlorade plasticitet, rytm, och undan för undan började han att sjunka i mattan, men en fräschare Perseus skulle ha varit i fighten tills den sista sekunden och åtminstone greja silvret för Eskilstuna Friidrott.

 

Men jag tackar Andreas för sin bravur, i och för sig tycker jag att han gick lite för högt men för detta är domarna ansvariga. Den här gången är jag nöjd att han inte blev diskad för så kunde vi njuta av en spännande strid, för hans glöd var smittande. Jag fick t o m mjölksyra i armarna, som kändes då jag skulle fota. Att det gällde en fiende spelar det absolut ingen roll.

 

För övrigt är det mycket lätt att kritisera fienden, negativt, men då man anstränger sig för att förstå människan under skalet, när man tar på sig hans slitna skor, så känner man var någonstans stenarna gör ont och plötsligt en förändring i vår inställning sker. Men han, eller rättare sagt, de ansvariga, måste komma itu med problemet, annars kommer han att inte fullkomliga sina mål pga. diskningar, vilket det skulle innebära det mest tragiska. En idrottare kan känna sig fullständigt nöjd, trots att man blivit besegrad, om man ansträngde sig till fullo, men en diskning sänker jorden till helvetet och spränger var enda dröm i tröstlösa tårar. Jag vill inte att detta kommer att hända till en så stor fighter som Andreas (jag vet vad som känns), så jag vädjar till alla berörda att inte låta grabben gå i graven och sätta igång så fort som möjligt en plan för att rädda det som räddas kan.

 

Av de övriga deltaganden har jag inte mycket att säga. De tre gjorde en klass för sig och drog åskådarnas hela uppmärksamhet. Jag minns att en gång tittade jag på en bild av den store Mohammed Ali; bredvid honom stod en blondin som jag knappt märkte till. Tills jag läste texten under. Det handlade om inte mindre än en annan storhet: Madonna. Både de andra gångare och Madonna får ursäkta min blindhet men jag blev alldeles bländad.

 

Jag vill sluta min kavalkad med att upprepa frasen som Paolo Roberto uttryckte under en OS-sändning angående en brittisk boxare, i mitt fall angående en amerikan-göteborgare: ”Jag har blivit kär”, för det är mycket svårt att inte bli ”kär” i en sådan kille vars krut verkar aldrig sinas.

 


 

Följande text är tagen från SGVF:s hemsida där du kan läsa en uppdaterad och längre version om du gillar statistiken:

 

Ato Ibáñez och Mari Olsson segrade i seniorklasserna vid Inomhus-SM i Eskilstuna.

 

Herrarnas 5000 m blev det bästa på Inomhus-SM på många år. Ato och Perseus Karlström passerade första km på ca 3.55 och hade då en lucka på ca 20 m till Andreas Gustafsson. Ato ångade på i hög fart medan Perseus började tappa fart halvvägs. Andreas gick jämnare och passerade Perseus och plockade in sekund efter sekund på Ato. Ato vann dock på 20.02,71 (PB 20.58,6), före Andreas på 20.11,20 (PB 20.31,9) och Perseus 20.37,58 (PB 21.39,5). Persues vann därmed även H17-20. H15-16 vanns av Fredrik Sandmer på 14.51,63.

 

Mari visade att träningslägret i Australien gjort henne gott då hon vann damernas 3000 m överlägset på nya personbästat 13.48,52 (PB 14.23,0). Sedan följde Ellinor Hogrell på 16.44,96 och Susanne Nicklasson 17.16,42. Dagens nästa snabbaste tid hade Felicia Hogrell i D15-16 med 16.44,56. D17-20 vanns av Helena Sandmer på 17.30,80 och D13-14 av Lena Tomas på 17.46,67.

Sponsorer och samarbetspartners

Eskilstuna Friidrott
Copyright © Eskilstuna Friidrott 2020 | Powered by purePUBLISH | Hosted by WebOne AB Copyright © Eskilstuna Friidrott 2020
Powered by purePUBLISH | Hosted by WebOne AB

Sök